Behöver hjälp.

En plan som kan utföras och som jag kan följa.

Jag vill ha en trappmaskin, så jag kan träna ordentligt hemma, som det är nu så gör jag mest situps och sånt man inte behöver något till, men jag måste bränna mer, och motionscyklar är så gigantiska.

Jag måste träna nu, jag vet inte varför, jag blir så förvirrad och tappar mina mål.

I helgen har jag ätit godis, kebab, ost, kaka och allt jag inte borde äta eller dricka, och jag har knappt orkat bry mig.

Jag har sjukt dåligt samvete nu, men det har inte kommit innan, när jag åt det.

Jag har knappt stannat och tänkt, det här kanske jag inte borde göra.

Min lilla röst i bakhuvudet har försvunnit spårlöst.

I helgen har jag bara mått dåligt en gång, och det var när jag åt kebab, och ungefär efter en tredjedel tittar jag på tallriken och inser va fan jag gör.

Jag behöver hitta tillbaka till då det var allt jag kunde tänka på, och då jag gjorde allt för att inte äta.

Jag vet innerst inne att jag inte klarar att inte bry mig, men jag vet också att jag inte kan hålla på som jag gjort tidigare. Jag ser hur det sårar min pojkvän och jag klarar inte att såra honom.

Jag är så förvirrad, halva jag vill bara ha kvar bloggen, träna, inte äta och gå ner så mycket det bara går, andra halvan vill bara strunta i vad jag äter, träna för det är kul och bara vara.

Om jag ska prata om helgen som helhet och inte just maten hade jag väldigt kul.

Har myst med pojkvännen, festat med killkompisar samt vart ute med killen för första gången på riktigt, asså på ett ställe med hög musik, massa dricka och dans, inte puben bara.

Det var kul bortsett från att jag inte kände någon,(hatar när jag inte känner folk, jag är så sjukt blyg).

En kille stötte som fan på mig, var jätte äcklig och jag lipade lite för han tog mig på röven och bad mig komma in på toan med honom samt ville köpa tequila till mig, när min pojkvän står brevid, full som han är reagerar han inte heller.

Tre andra killar kom fram till mig när jag väntade utanför killtoan på min kille, tar mig på bröstet och drar ner min tröja till magen nånstans och ska "kolla på min tatuering". Förutom att min tatuering sitter vid nyckelbenet och inte över hela brösten. Jag sa att jag var tvungen att gå och dom skrek nåt efter mig när jag sprang därifrån.

Vi träffade dom i kön utanför, en av dem kom fram och frågade nåt, jag minns inte för jag var full men jag sa nåt otrevligt tillbaka och min pojkvän drog mig därifrån.

Förutom allt det jobbiga var det en bra kväll :)

Jag börjar verkligen inse hur underbar min pojkvän är, har ni vart med om när man vaknar brevid sin kille, som vanligt, men inget ser ut som det brukar?

Det låter lite klyschigt men jag hade kunnat ligga och titta på honom i tusen år utan att tröttna, om det inte var för att jag fick sån lust att kyssa honom, och självklart råkar väcka honom.

Han är så vacker, jag förstår inte att han är min, jag drunkar i hans ögon varje gång, utan att överdriva.

Förlåt att jag är töntig (: <3